Ångmaskinsbygge till framtida modell

Jag har nu kommit vidare och fått fram lite delar till den framtida ångmaskinen. Tjocka mässingsstavar har minskat i diameter och mycket svarvspån har bildats. Misstag har begåtts och och vissa framgångar har uppnåtts. Svårt att veta om totalresultatet blir en framgång och jag får en fungerande maskin. Tankar och idéer fladdrar iväg. En ångpanna kostar klar på Eskader nästan 10 000 kr. Man kan komma undan med hälften om man köper halvfabrikat men då tillkommer alla anslutningar och andra detaljer för flera tusen. Gick in på eBay och tittade. Där kan man köpa en färdig ångpanna med gastank och rör från Kina för 5-6 000 kr. Har någon erfarenhet av detta Kinaprylar? Skräp eller helt OK? Är de provtrycka? Behövs det - provtrycka själv? Hur stor vattenvolym behöver man egentligen praktiskt sett koka? Mitt bygge blir 2 st cylindrar med en kolvdiameter på 10 mm och en slaglängd på 12 mm.

Förtroendet för Eskaders åsikter har havererat (gått till botten?). Jag har lagt Stuartmaskinen till vila och satsar istället på att göra en tvåcylindrig "double action" oscillerande maskin i V-form från scratch baserad på idéer från nätet. Detta underlag verkar vara mer genomtänkt och markant bättre ritat än Stuartmaskinen.

För att öva mig lite i svarvandets och borrandes konst har jag gjort en omkastare (efter idéer från nätet). Inte så komplicerad. Den består av två halvor med härför lämplig hål och ett par urfräsningar. Slipas dessa halvor mot 400 papper blir de synbarligen plana. Jag har svarvat den runda delen med axeln i hålet och i chucken. Man kan dock se minimala med synbara repor i anläggningsytorna om delarna får snurra mot varandra. Nu tänkte jag rådbråka alla erfarna "ångmaskinister" hur ni gör för att få två ytor ångtäta? Räcker det med att de är slipade plana? Hemma fanns bara 400 papper. Det finns finare och man kan vattenslipa. Jag kan även tänka mig att använda slippasta. Vad rekommenderas?

D-10:an har jag kolvringar, vet inte om det finns till din

Jag har nu ägnat några timmar på nätet och tittat på små modell ångmaskiner. det finns många och variationsbredden på konstruktionerna är stor. Eskader rekommenderade tex att använda grafitsnöre för tätning av kolv mot cylinder, andra använder O-ring, somliga har ingen tätning alls. Med satsen från Stuart kom en O-ring som förkastades av Eskader. Vad är lämpligt att använda? O-ring verkar ju korrigera för dålig passform - eller?

Somliga använder solida mässings eller alublock ur vilket cylindern tas fram, andra använder ett mässingsrör som löds på ett block. Finns för och nackdelar med resp princip?

Jag har hittat en bygganvisning och på bilder/ritningar på en liten dubbelverkande maskin där han som byggt den verkar ha satt in sig i problematiken. Finns även en video som illustrerar funktionen.
www.homemodelenginemachinist.com/showthread.php?t=19357
Vad tros om detta? Genomförbart?

En kommentar om ritningar. Där har Eskader rätt. Det är de angivna måtten på ritningen som gäller. Man kan få en ungefärlig uppfattning genom att mäta på ritningen. Men pappret kan ändra sig vid tryckning och med fuktighet och linjernas tjocklek ger osäkerhet på en halv mm. Reproprocessen ger också förvrängningar och ritaren kan ha haft en "dålig dag".
Bristen med de delar av ritningen jag sett i forumet är att den inte visar de dolda detaljerna som exempelvis hålen och ångkanalerna om det inte framgår av de delar du inte scannat. Den följer definitivt inte ritningsstandard varken engelsk eller svensk.
Att bygga upp en vevaxel av silverstålsbitar i rätt dimension och silverlöda är möjligt och förekommer men är nog inte lättare än att svarva till den från ett ämne om allt ska bli rakt.

En stilla undran från en som är ovan vid denna typ av ritningar. Bifogad ritning till denna råmaterialsats från en av de stora inom modellångmaskiner har på ritningen angivit att ritningen är "drawn full size". Ritningen har en "date of issue" som är september 2000.

I en hörna av ritningen anges att cc-avståndet mellan in och uthål på cylindern är 11,9 mm (15/32"). På en annan del av samma ritning visas en frontvy av mittpelaren där hålen mellan vilka cylindern pendlar är utritade. Mäter man med ett skjutmått mellan hålen (cc) inser man snabbt att något är fel vare sig man mäter diagonalt eller vertikalt. 1 mm eller mer blir felet beroende på hur man mäter. I texten på ritningen anger man att "PCD" skall vara 15/32" eller 11,9 mm. Detta är avstånd är rätt men ritningen är felgjord som jag ser det.

Är detta något som alla som håller på med ångmaskiner har lärt sig att leva med? Jag tycker detta med en felritad ritning är något som möjligtvis kan accepteras från ett bakgårdsföretag eller en amatör. Inte om man köper en produkt från en av de stora inom området.

Naturligtvis kan man säga som Eskader att man skall inte titta på ritningen utan på siffrorna i texten. Det finns här en slående likhet med våra politikers uttalande. Man är medveten om problemet och svarar på något annat för att avleda uppmärksamheten från att problemet/ritningen är fel.

Utan Anders med fleras påpekanden och kunskap hade jag inte börjat detaljgranska ritningen utan bara konstaterat att jag gjort fel och lagt det hela åt sidan. Ett misstag att tro att man kan ge sig in i ett område som jag trodde följde ingenjörens ledord - att mäta är - att veta.

Nu har jag börjat bli lite f-bannad och börjat fundera på om jag inte skall börja konstruera/göra en ny typ av ångmaskin som är mycket mer lättbygd men med samma princip men med mm-mått. Bara det att köpa gängtappar och gängsnitt i en massa udda tum dimensioner som man inte senare har nytta av (om man inta skall bygga fler maskiner från England) kostar många hundralappar. Varför mödosamt svarva ner en 5/8" (15,8 mm) till 5/32" (3,97 mm) när det finns färdiga stavar på 4 mm i stål som enkelt kan gängas till att passa i vevaxeln? OSV

Lustigt nog skickade den gode Anders E (TACK!) just nu en PDF på en fungerande oscillerande dubble acting ångmaskin som jag tänkte, även innan Anders kommentar ge referens på här. Jag hittade den på nätet under em och den är från 1975. Den heter: Model Stationary and Marine Steam Engines av en man som heter K.N. Harris. (fastonline.org). Vi får se vad det blir vad det lider. Det är ingen idé att gå vidare med denna råmaterialsats då jag inte tycker att borrningarna blev helt lyckade/är fel. Dessutom behöver jag plugga och löda de felaktiga borrningarna och det kan bli svårt att hitta rätt igen. Det får bli något nytt och jag skall ge exemplet i Harris bok några extra tankar.