Nytt bygge på gång i tankarna

Jag har nu gjort en liten mast för topplanternan. På denna mast hade jag tänkt sätta en liten vimpel eller flagga med klubbloggan på. Efter inläsning av loggan i datorn och förminskning i web-programmet Pixlr provade jag med en logga som var 80x44 px (28x15 mm). Utskriven i en sv/v laserskrivare blev den mycket murrig. Ingen skulle kunna identifiera loggan på några meters håll. Är det helgerån att ta bort den gulbrunt tonade fyllningen i loggan? Jag skulle kunna tänka mig att en rent sv/v logga. Jag har en god vän som har en färglaser men kontrasterna i loggan är för dåliga tycker jag.
Kanske är det bättre att bara skriva SSBK. Jag tänkte göra vimpel/flagga av en gammal näsduk på vilken jag för över logga/texten med termotransfer eller någon annan metod. Vinden kommer säkert gå hårt åt vimpel/flaggan. Är det någon som har erfarenhet av hur att förstärka kanten. Sy på maskin? Limma kanten - med vad? Vill ju helst inte att den skall bli för stel. Kanske olämpligt val material? tunn plast?

Däcket är nu färdigt och utgör även fäste för ett lågt räcke på fördäck. Det låga räcket är gjort av 1,5 mm mässing i vilket borrats 0,85 mm hål. Överliggaren är av 0,8 mm mässingstråd. Denna tråd är egentligen "surplus" från Visby. Längden var därför anpassad vilket gjorde att för denna användning blev det en skarv på vardera sidan. Fästet i skarven blir bara 0,75 mm men det fungerar så länge däcket är fastskruvat och ingen pillrar för mycket med räcket. Solcellerna på "vingarna" och midskepps håller nu att få en tätning mellan sig och mot underlaget samt en kantlist mot vilken lanternorna skall fästas. Sen kommer de stora frågorna: skall skruvskallarna målas, skall räcket målas???

Tack Kjell för denna påminnelse om möjligheterna men samtidigt om riskerna med sol och svänga ytor. Jag såg inslaget och den gamla idén kom till minnes att använda en parabol. Nu kan det erkännas jag fixade inte att räkna ut hur parabolen skulle utformas och framförallt inte hur den skulle tillverkas. Användningen av en cirkulär parabol hade varit idealisk då man slipper rotera grejorna. Stora kommersiella solparker nyttjar paraboler så utformade att de även fungerar vid olika solhöjder. Tyvärr faller det hela på att den värme man alstrar är för mycket punktformig. Värmeförlusterna blir tyvärr lite för stora för att man skall kunna få upp de höga temperaturer jag behöver/vill ha (ca 100 grader, gärna mer) på en yta av 80x400 mm. Jag har några oprövade idéer på lut som skall provas under sommaren. Kanske får det bli en ånggenerator (som är bättre när det gäller punktformig värme) i stället för en dålig (?) princip (TEG) med låg verkningsgrad som behöver en större yta. Många möjligheter står till buds.

Fn håller jag på att förbereda SOLVINDEN för den stora riktiga jungfruturen. Ett däck håller på att tillverkas men det gick åt mycket mer små ribbor än jag trodde och leverantören (SödersRCHobby) fick leveransproblem. Dessa små ribbor bör komma de närmsta dagarna. Dessutom skall lanternor monteras. Ett riktigt skepp (om än i litet format) med kompass och GPS kan ju knappast sakna lanternor! Under tiden har jag kopplat ihop alla solcellerna och jag skall nu även justera datorprogrammet så att laddningen från solcellerna av batteriet slutar vid 9,24 V (9,2 V) och återupptas vid 8,4 V (kanske bättre vid 8,5 V). Hur detta sen kommer att fungera i verkligheten återstår att se.

Kan detta vara något för dig
tv.aftonbladet.se/abtv/articles/219603

Våren här på Öland har inte bjudit på något direkt "sätta båten i sjön" väder. Mellan potatissättning, gräsklippning, fönstermålning mm har det funnits tid till funderingar och i viss mån båtbygge. Det temporära namnet Solaris är nu utbytt mot SOLDRIVEN. Efter flera försök har jag nu för stunden lagt idén att få mer energi ur solen i vila. Solcellerna får i stället ladda batteriet. Jag har tom provat dessa mikromotorer för att få ner strömförbrukningen. De föreföll starka men kraften begränsade sig till att precis orka dra runt propellern med fett i axelhylsan (PTFE-fett). De får bli Graupners 300Z som tidigare.
Funderingarna har kretsat kring hur att beräkna avstånd och vinklar (nätet har mycket info för den som liksom jag glömt vad man en gång lärde sig i skolan) för att kunna få modellen att av sig själv (med hjälp av GPS), styra till av mig definierade way-points. Dessa way-points lägger jag in i modellens mikrodator med hjälp av en Blue-Tooth förbindelse mellan datorn och telefonen. Det finns en hel del programmering kvar att göra men fjärrstyrning av roder och motorer fungerar väl. För att få lite omväxling till elektronikfunderingarna börjar nu SOLDRIVEN få ett däck. I stort är hon klar för jungfrufärden men jag tycker det vore snyggt med däcksplankor inför fotograferingen i samband med jungfrufärden. Samma sak gäller för styrhytten. Behöver få en akrylplastruta innan jungfrufärden. Återkommer när mer blir klart.

Riktigt kul att "lyssna till" dina bryderier Pettson ... nej..... Åke menar jag!!