Nytt bygge på gång i tankarna

Nu börjar elektroniken för den framtida självgående solcellmodellen SOLARIS fungera som tänkt. En förklaring till de olika delarna finns nu här:

Nu lackar det mot juletider. Efter många prövningar har jag fått ihop datorerna (!) som skall sitta i modellen. Dessutom har jag fått fungerande radiokontakt mellan land och båtenheterna. Allt fungerar som tänkt men programmen behöver kanske modifieras när de provats IRL (In Real Life). Hjärnan behöver nu få lite paus för att nya idéer skall poppa upp. I stället skall nu "robotdockan" få ett nytt skelett och lite kläder. Mitt huvud har skannats in och blivit utskrivet med en 3D skrivare i färg. En viss likhet kan ses. Färgen är dock vattenkänslig så huvudet skall få en sprayomgång med lack så det lilla huvudet blir mindre väderkänsligt och tål att vara på sjön (kanske inte i hårt väder).
Två processorer används därför att GPS sänder en otrolig mängd information och den använda lilla processorn behöver en viss tid på sig att hacka upp informationen innan allt kan skickas iväg till den andra processorn (Mega´n) i lämplig form. Varannan sekund skickas uppdaterad information.

Nu har på varvet gjorts framsteg och en låda av styren har fyllts med lite elektronik. Lådan är en styr och kontrollenhet till modellens navigationsdator. På LCD-displayerna skall modellens position (Lat/Long) och antal satelliter, mottagningens kvalitet, modellens fart över grund samt riktning visas tillsammans med spänning och strömförbrukning under batteridrift och soldrift. Här kommer även visas navigationsdata som vald way-point , avstånd och tid till målet mm. Antalet strömställare (8 st) gör att det kommer att finnas många möjligheter. Många tankar om möjligheter dyker upp hela tiden men många (de flesta) ratas då de blir för komplicerade att genomföra. Så här långt när det börjar närma sig slutet på november kan navigationsdatorn ta emot GPS signaler, omvandla dem och lägga dem på ett minneskort (SD kort) som medger att datat senare kan läsas in i datorn och visa upp körd rutt i Google Earth. Nu brottas jag med att lägga undan Lat/Long datat i ett i Arduinon internt minne (EEPROM) för att senare på kommando kunna plocka fram datat för att låta modellen självständigt kunna följa en inspelad rutt.

Den soldrivna modellen "SOLDRIVEN" har kommit lite i skymundan för ångslupen. Detta beroende på att solcellerna inte gav tillräckligt med energi och att GPS funktionen inte fungerade tillfredställande. För att hålla fingrar och hjärna sysselsatta håller jag nu på och bygger en ny fjärrstyrningsenhet med 4 LCD displayer och flera valmöjligheter baserat på en Arduino Mega med 2,4 GHz radio. Modellen (även den utrustad med en Arduino Mega samt en Arduino Uno (för GPS)) skall även den få en del nya funktioner, "on-board camera" , inspelningsmöjligheter av körd rutt, kunna följa inspelad rutt eller fasta rutter utöver manuell kontroll av fram/back, motorvarv och roder. Så här långt (?) finns endast början till låda för fjärrstyrningen.

Det var fasligt vad tiden går. Bara en månad kvar till Gullringens mötet. Det har varit lite paus i byggandet. Mycket annat här på gården stjäl tid. Nu har jag varit i modellbyggar "mode" några dagar och försök få ordning på kommunikationen mellan modell och kommandobryggan. Nya idéer poppar upp hela tiden vilket leder till omprogrammering av processorerna. Nu tycks jag fått ordning på grejorna men man vet ju aldrig hur det blir när sändare/mottagare möter andra "kompisar" inom området. Svaret kommer i Gullringen. Den mobila kommandobryggan har fått en egen Bluetooth modul och nu kan jag styra modellen med telefonen. Jag tycker det är kul att se vad som kan göras med den moderna tekniken. I mångt och mycket delar jag "freakens"åsikt - din fantasi sätter gränsen vad som kan göras. På bilden syns nertill till höger den lilla Bluetooth modulen. Upptill till vänster syns en voltmätare (den vita) och bakom den sitter programmeringsmoduler för ljudchipet. Nu är det bara att hoppas att elektroniken tål 30 grader fuktig värme!

Tack Hasse A för den sv/v loggan. Nu har jag skalat ner den till 35x18 mm och skrivit ut den med en laserskrivare. Från Slöjddetaljer har inhandlats "Foto transfer POTCH" och rekommenderade "uberzugslack". Anvisningarna finns på burken i form av en QR bild eller på www.fototransferpotch.de . Som vimpel började jag med en tunn vit plastpåse. Den och den renklippta bilden målades med "Potchen" med en tunn 10 mm bred flat pensel och lades ihop att torka. 24 h eller med hårtork. Därefter blöter man upp pappersbanan med en svamp och när allt är genomblött gnuggas pappret bort med svampen. Små mängder papper finns kvar men när man målar med lacken försvinner "fluggen". Allt fungerade som tänkt men plasten var lite skrynklig så resultatet blev lite skrynkligt. Satsade istället på en gammal vit näsduk och dubbelsidigt. Samma teknik upprepades. Resultatet syns på bifogad bild. "Potchen" och lacken limmar ihop trådarna i duken så någon större risk för att vinden kommer lösa upp väven finns nog inte. Resultatet står som synes rakt ut från den temporära masten men är mjukt och böjbart. Baksidan lyser irriterande nog igenom beroende på hur ljuset faller. Det var inte lätt att få fram och baksida att helt överlappande så på en sidan blir den tunna ytterkantslinjen lite tunnare. Kan ev bättras på med en tuschpenna. Resultatet kan nog mer anses mer som en flöjel än som en vimpel. Tanken var att sätta vimpeln i en "tamp" på masten men nu lutar det mer åt att göra en flöjel av tunn vitmålad mässingsplåt och sätta den i fören. Storleksmässigt är den kanske lite väl stor men man måste ju även beakta att betraktaren står flera meter bort och kanske inte ser så bra. Kanske annan teknik?