Segelkatamaran med vingsegel

Nu börjar "Hemester" trycket på Öland minska (skolorna börjar i nästa vecka). Skall göra en liten tur ner till havsviken (Grankullaviken) och kolla om mina bästa sjösättningsplatser börjar bli lediga. Nu får ön besök av semestrande tyskar och holländare. Även dessa husbilförare har en tendens till att ockupera samtliga möjliga strandremsor. Själv lämnar den misslyckade vingen mig ingen sinnesro. Hur kunde jag missa detta med temperaturkänsligheten? Varför valde jag inte Japanpapper och spännlack? Jag har nu lagt detta bakom mig och börjat på en ny vinge baserad på balsa spant. Det var länge sen jag arbetade med balsa. Lätt och starkt men svårt att borra i på exakt utvald plats (fel borrtyp!). Nåväl - jag hade redan från början bestämt mig att göra en förstärkning av plywood kring fästet i vingbommen (av mässingsrör). Beställda fram- och bakkantsprofiler visade sig inte lämpliga för denna NACA profil. Nytt material är beställt och i veckan är det bara ta fram hyvel och se till att göra en ny fram- och bakkant.
 

Nu har jag ägnat ett antal timmar åt att modifiera programmet och koppla in en extra antenn. Framgångarna kom direkt. Nu kunde jag köra rätt på, med hjälp av den riktning servot visade till de olika way-points som fanns utlagda på åkern. Nu skall jag bara kontrollera om det fungerar att köra i omvänd riktning. Det fins lite hack i spåret efter trippen runt. Det beror på att åkern (precis som havet) är mycket ojämn. Principen för denna "riktningsgivare" är att GPS håller rätt på var den befinner sig och vilken kurs som GPS én förflyttar sig och programmet håller rätt på vart målet ligger. Programmet beräknar bäringen (riktningen) till målet och jämför med kursen. Skillnaden mellan kursen och bärningen beräknas och dess storlek är avgörande för hur stort roderutslag som skall ges. Skillnaden kan vara positiv eller negativ och detta blir avgörande för om riktningsgivaren visar att man (modellen) skall svänga åt höger eller vänster (SB el BB). Hastigheten under denna testkörning ligger på 1,55 m/s (5,6 km/h eller 3 knop).
 
 

Efter en första testning av modellens självgående egenskaper i sjön visade det sig att det fanns något eller några fel i programmet. Nu pågår felsökning och testkörning på land (på åkern). Jag tror att en extra antenn är av godo. Upplösningen är inte den bästa. För testning använder jag en handhållen variant (utan extra antenn). Ett servo sitter i mitten och anger åt vilket håll jag skall svänga med gräsklipparen. Avståndet mellan de olika WP´s är mellan 60-70 m. Som synes missas WP 10 och 11 av något skäl. 
   

Nu skulle vingen få lite krympplast som omväxling till målarfärg. Den krympplasten som jag köpte krävde mycket och hög temperatur för att krympa. Även om de 3D utskrivna spanten var klädda med 1 mm plywood så blev temperaturen trots försiktighet för hög för den temperaturkänsliga plasten. Det översta spantet i vingen var klätt med 1 mms plywood så det klarade sig ganska bra men det understa blev klart deformerat. Dessutom blev vingen lite småbucklig. Plywooden? Mindre lyckat resultat. Jag kan tänka mig att vingen duger för att testa med. Är ju lite osäker på hur hög mast modellen tål. I dessa vatten är vinden ganska lätt men det kan komma en "tryckare" bland måttfulla vindar. Fungerar det hela så kan jag som jag nämnde i tidigare inlägg, att ev. göra om konstruktionen. Jag lär mig hela tiden. Hugskott av den här typen blir ofta mindre lyckade (egen erfarenhet). Det  är dock kul att prova/testa! De är ju inget större problem att skära ut nya spant i tex balsa (mallen har jag) och sätta ihop en ny vinge. Nästa gång blir det bara plastfilm på spanten. 
 

Nu kan jag konstatera att GPS i modellen mäter avståndet från varvet till WP3 i Grankullaviken till 4920 m med en bäring på 62,51 grader. Går jag in på Google Earth och försöker mäta så anser Google Earth att avståndet skall vara 5152 m med en bäring på 61 grader. Jag tycker det är hyfsat träffsäkert. Det är klart svårare att fånga satelliterna under tak och dessutom i en alu-klädd bur. Avståndet slår +/- 3 m men riktigheten ökar ju fler satelliter GPS´en ser. Båda teknikerna har ju sina fel och brister men för kortare avstånd tror jag felen spelar mindre roll. Praktiska prov får visa. Nu är det bara att hoppas på att skolstarten minskar semesterfirarnas antal och framförallt att de som från tidig morgon med bil/husbil blockerar de bästa sjösättningsplatserna i Grankullaviken. Har jag otur så kan turisterna ersättas av en flock mycket nyfikna kossor. Bonden brukar vara mycket observant när trycket på strandängarna minskar. 

Idag skulle det komma 7-8 mm regn men det kom bara 3-4 mm. Vi får se vad närmsta dagarna ger. Överbyggnadens delar har dålig passform. Glipan som syns vid "masten" var tidigare täckt med en liten plastlist men den var jag tvungen att ta bort då passformen var för dålig. Det får bli lite tejp. En prototyp är en prototyp. Designen är kanske inte en "price - winner" men det var kul att se hur den tar sig ut nu när delarna är målade och på plats. Om modellen fungerar som tänkt - kanske (?) det kan bli en ny överdel. Även underdelen skulle nog behöva få en ny form. Hade inte tänkt att den skulle gå så djupt i vattnet som det blev och därför behöver fören bli mer spetsig och aktern längre - ända ut till propellern. Vad som överraskat är att GPS fångar satelliterna inne i husvagnen.