Robotar paddlande kanadensare

Ja - så är man numera riskgrupp. Tur/kul att jag har något att pyssla med och tråkigt för de som är hemma och sysslolösa. Arbetet med robotarna pågår med ombyggnation och ändring av ryggplattan. Nu har den 11:te versionen skrivits ut. Många små detaljer som behöver ändras. Linorna är under utbyte till flätad fiskelina (den rosa armbindeln på den bakre roboten). Snorhal skulle man utan svårighet kunna säga. Går att knyta men drar man i tampen glider knuten. Har provat de flesta fiskeknutar utan att bli riktigt nöjd. Många knutar som får en droppe CA-lim har visat sig hålla så här långt. Skall det fungera bra med rörelserna måste linorna vara spända därför den har en fjäder lagts in i systemet. Finjusteringen är minst sagt tålamodsprövande. Att paddla innebär ett större rörelsespann än att ro och det är lätt att överlasta ett servo. Nu har båda robotarna fått provsitta kanadensaren. Målningen får anstå till Öland för att skona hustruns känsliga näsa - vad gör du! - det luktar i hela huset .....

Robotkompisens klagan: Inga armar har jag fått. Fastskruvad i kanadensarens sits är jag i rumpan. Fötterna är på plats liksom benen. Inget kött har jag ännu fått på benen. Den som inga byxor har - han får gå med rumpan bar - skrädderiet öppnar först till påsken. Nu hoppas jag starkt på att limmet i handleden har torkat så att jag kan få börja röra på mig. Ut och in med mina armar skall nu styras med med en flätad fiskelina av PE (max last 20 kg). Programmeraren har bestämt att nu pröva att synkronisera ut och in rörelserna, ena sidan ut, andra sidan in på samma sätt som människor. Tyvärr är min rygg stel så helt lika blir det nog inte.

Nu har den gamla limfogen (CA-limmad) mellan mittparti och fören lösts upp med hjälp av aceton. Nya mittpartiet (med rätt mått!) som min flitige medhjälpare gjort under natten är nu sammanfogad till en komplett kanadensare (med CA-lim). Enligt ritningen så skulle kanadensaren bli 501,2 mm men klar blev den 498 mm. Runt någon procent för kort - inte illa. Mittdelens ena kant blev lite mindre bra vid utskriften varför jag tror att jag skall skaffa en tunn styrenlist och limma på på insidan som en förstärkning. Även stödet i mitten på kanoten behöver få lite omplåstring av styren. Skrivaren har lite svårt att skriva ut så lång sträcka i luften så den blev lite halvknackig. Nu väntar primer och sprejspackel i ett flertal omgångar för att det skall bli ett bra underlag för färgen. Arbetsplanen är röd på utsidan grön på insidan med en träfärgad list. Även robot II väntar på att få mönsta på så att vikt och balanstester kan utföras.

Vid närmare granskning visade det sig att felet jag trodde berodde på PLA-plasten var ett mätfel. Jag hade klippt ut en för liten sektion som utgör mittsektionen. Under närmsta timmen hoppas jag skrivaren tillverkar den felande biten. :evil:

Att PLA-plasten som används vid utskriften krymper verifieras av många. Mittsektionen i kanadensaren (efter jag klippt ut den sektionen för utskrift) mäter 163 mm - efter utskrift mäter den endast 145 mm. Den är utskriven stående. Detta motsvarar ca 11% vilket jag tycker är oacceptabelt mycket. Siffror för krympning som kan hittas på nätet ligger runt 3-5%. Normalt kanske detta inte betyder så mycket men i mitt fall får det stor betydelse då mittsektionen skall limmas ihop med för- och akterdelen och detta saboterar möjligheterna till få delarna att passa ihop. Jag skall nu pröva att skriva ut delen liggande. Jag misstänker nya problem men dessa kanske är lättare att åtgärda.

Nya medarbetaren på varvet är verkligen bra. Inte med i facket, inget knorr över sena arbetspass. Arbetar flitigt, noggrannt, tyst(?) och utan protester hela natten. På morgonen när varvsledning kommer för inspektion har han skjutit fram vad som producerats under nattpasset så att produkten lätt kan inspekteras. Hur många varv kan stoltsera med dessa möjligheter? Medarbetaren har sin begränsning i sin nuvarande utformning - han kan ännu inte foga ihop den producerande delen med tidigare producerade delar - tyvärr. Var så säker - den möjligheten kommer. Än så länge får vi glädja oss åt att det finns behov av alla typer av medarbetare. Men hur länge???