Robotar paddlande kanadensare

Till den roende roboten fick jag ihop elektroniken och samförstånd mellan bluetooth enheterna. Nu blåser motvind och det tjurar emot. Det är som synes många sladdar att hålla reda på och många ställen det kan bli fel på. Frågan är bara - var! Just nu kastar jag mina lystna blickar på strömförsörjningen. De små LiPo batterierna ger 3,7 V som omvandlas av en liten krets till 9V för datorerna och en annan krets ger 5V till servona. Det har smugit in ett litet fel. Det som skall ge 9V visade sig vara en krets som ger bara 5V (my misstake). De lilla datorn fungerar på 5V men det kanske är för lite med tanke på att den skall strömförsörja även bluetooth enheten. Nya är beställda - väntan, väntan. Det kan ju även vara så att den dubbelhäftande tejpen som jag använder för att hålla komponenterna på plats inte är helt isolerande och orsakar krypstömmar. I elektronikens värld kan mycket hända.
Nu får jag istället byta slang på ett par cyklar. Märkliga människor som får låna en cykel. De lämnar glatt tillbaka cykeln med punktering utan att nämna det. I vissa fall kan jag förstå det. Det kan ju hända att de cyklat i skogen och får en hacktornstagg i däcket som orsakar pyspunka. Men så ofta!

Nu börjar den knepiga avdelning. Hur skall kanadensaren och robotarna kontrolleras och styras? Efter att ha provat olika versioner kom jag fram till att sända olika koder till kanoten från ett elektroniskt tangentbord kopplat till en mikrodator (Arduino pro mini) som i sin tur skickar iväg tryckt tangent via bluetooth till kanoten. I kanoten plockas bluetooth signalen upp och processas i en mikrodator som sänder iväg omvandlade mottagna koder till resp mikrodator i robotarna för önskad aktivitet. Än så länge kan robotarna bara "torrsimma". Allt måste vara på plats inför belastning och stabilitets tester i någon balja (med säkerhetslinor). Gud förbjude att kanadensaren kapsejsar. Det vore ej så hälsosamt för all elektronik. Kraft fås från 4 st encelliga LiPo batterier utrustade med en elektronisk krets som omvandlar de 3,7 V till 5V som är mer användbar till de olika komponenterna.
Kanadensaren som är 50 cm lång väger 143 gr och en robot väger 67 gr. Enda barlasten fn är tre st LiPo batterier vardera à 27 gr i kanadensaren.

Efter att ha genomfört flytten till lägenheten i 32 grader ute och 30 grader inne i lägenheten har vi nu kommit till Öland. Efter ett par dar även här med 28-30 grader har nu temperaturen gått ner till mer normala sommarnivåer. Varvet har nu så sakteliga öppnat upp och det första att börja med var att slutföra målningen av kanadensaren. Vid lämpligt väder skall kanadensaren provlastas för att få en uppfattning av stabiliteten. Elektroniken väger inte så mycket men i och med att servona sitter i robotarna kommer tyngdpunkten att ligga ganska högt. Det skall bli spännande att se om projektet slutar med att kanadensaren slår runt. Tyvärr har jag inte lärt robotarna att simma så det slutar kanske med "katastrof".

Fortfarande ingen tillgång till varvets möjligheter. Just nu försöker jag/vi få kontroll över vilka prylar som skall till återvinningen och vilka skall med till lägenheten. Varvet är redan flyttat till Öland och vi är nu i Sthlm. För att inte avsaknaden av pyssel skulle bli för stor tog jag med de blivande statisterna (i en framtida film) till Sthlm. Nu har de fått lite färg och poserar nu framför en Smit Rotterdam. "Smitten" har vilat på vinden sedan slutet på 70-talet/början 80-talet då den tjänstgjorde på Kanan-badet ett antal gånger. På vinden har den åldrats och blivit väder/tidsbiten. Dock inte värre än att en rejäl upprustning kan få henne i sjövärdigt skick igen. Vi får se när det blir tid till detta. Även den samtida flodsprutan Weser kom fram ur gömmorna på vinden. Den hade stått mer skyddad och var i gott skick. Dock verkar limmet jag använt var av mindre hållbar kvalitet. Massor med prylar ramlade av under förflyttningen från vinden. Även den kanske kan återfå sin fornstora glans. Om nya motorer/radio mm installeras kan även hon bli sjögående.

Det har varit lite si och så med modellbyggande då iordningsställandet av huset inför försäljning, resor upp och ner till Öland mm har tagit sin tid. Nu är varvet öppet på Öland och tanken var att sjösättningen av den solcellsdrivna katamaranen som stod högst på önskelistan skulle ske. För sex veckor sen beställde jag nya propellrar från England men de har ännu ej dykt upp. Leverantören skyller på Coronakrisen och att engelska postverket är opålitligt och själva säger postverket att det kan ta upp till en månad till Sverige. I vilket fall som helst har de inte dykt upp ännu så därför ingen sjösättning. Dags att ta tag i paddlande robotar i en kanot. För den blivande filmen om de paddlande robotarna har jag börjat med att skriva ut några statister som skulle kunna vara med i filmen. De behöver målas, något som kan göras under väntetider i Sthlm. Varvet där är tillfälligt stängt då inflyttning i lägenheten ej kommer att ske förrän i början juni. Varvet där lär nog inte öppnas förrän i slutet på hösten (på lite mindre yta). Kanadensaren behöver även den slipas och målas. Robotarna och kanadensaren har en fördel - de tar mycket mindre plats än katamaranen. Själva har vi inte direkt ont av karantänen. Här finns stora ytor att röra sig på. Vill man ha något kan man få det hemskickat till dörren. Det enda som vi önskar är att vädret kunde bättra på sig. Normalt så här års går gräsklipparen flera gånger i veckan. Nu har jag endast klippt 3 ggr i år. Tur att man har något kul att sysselsätta sig med under karantänen. Att sitta inne och titta på serier på TV skulle leda till min tidiga död. Vem vet viruset hinner kanske före.

Robot II har kommit längst i utvecklingen. Han har fått sin nya rygg och nya servon. Programmeraren försökte sig på några för roboten alltför avancerade rörelser vilket resulterade i, att ett kugghjul i ett servo brast. Robot I har nu lånat ut ett servo och övningarna fortsätter. Tusan så svårt att få till rätt flyt i rörelserna. Skam den som ger sig. Programmeraren behövde paus så robot II har nu fått sin egen lilla dator (och lite slimmade anslutningar till omvärlden) så att han kan paddla helt självständigt på kommando från centraldatorn (låter väl pampigt - en Arduino pro mini - samma som roboten). De ultrasmå elmotorerna har anlänt som skall användas för att styra paddelbladet. Efter att ha gjort några första försök är slutsatsen att detta får vänta. Först måste urmakartalangerna övas upp. Nu närmar det sig flytt av varvet till Öland. Lite tidigt kanske men min bedömning är att risken för smitta på Öland är markant mindre.