Robotroddare

Nu har skrovet fått två lager av Eskaders grundfiller på utsidan samt lite spackel och skall vara vattentät. Mer spackling behövs då framförallt de övre borden som satt på ett separat ark och var gjorda i ett i mitt tycke alldeles för mjukt material. Klämmorna som jag använde vid limningen tryckte gropar i materialet (efter kokning och ånga).
Nu var det tid att se efter om skrovet kunde bära roboten och batterier. Skrovet väger 50 g och flyter någon mm över den tänkta vattenlinjen. Roboten och servon väger 114 g, 2 st runda Li batterier från Kjell & Co, väger ca 100 g. Belastas skrovet med 210 g flyter skrovet ca 2 mm över vattenlinjen. Ett antal gr tillkommer pga sladdar och elektronik. Det förefaller som skrovet kan bära önskad last om än liggandes lite lågt. Detta kan ju vara bra då skrovet får ökad stabilitet när det ligger lite lågt i vattnet. Det kan behövas då roboten flyttar upp tyngdpunkten. Friborden blir mindre på ett lågt liggande skrov så denna modell blir ingenting för grov sjö - skall vara nystruket som seglare säger om plattvatten.
På insidan av skrovet, efter två lager av grundfillern målade jag med en välskakad vattenbaserad Vallejo (vit) tunt på inrådan av Eskader. Efter ett dygn vid 22-23 grader slipade jag ytan med ett 220 papper. Färgen verkade sitta dåligt på den slipade underliggande grundfillern. Sandpappret "kloggade"lätt igen. Förefaller som den inte torkat igenom ordentligt. Detta stärker mig i min aversion mot penselmålning av vattenbaserade färger. För sprutmålning är de nog bättre, då utspädda och läggs i mycket tunnare lager. Jag har beställt vit Humbrolfärg.
Roboten har nu blivit ombyggd och modifierad och tycks så här långt fungera bra. De tidigare beställda fjädrarna (10 mm långa och i 0,2 mm material) var lite väl klena. Jag är i "väntemode" på lite kraftigare (0,25 resp 0,3 mm i mtrl-tjocklek).

Idag blev det helt plötsligt sommar på Öland efter att ha vaknat vid 5 snåret av ett hiskeligt åskväder och regn. Detta gjorde att varvet öppnade tidigare än vanligt. Skrovet till roddbåten är klart och nu har det fått tre lager av Eskaders grundfiller på insidan. Pga det plötsliga goda vädret blev det trädgårdsarbete med bla gräsklippning under tiden fillern torkade. Jag har även gett roboten ett par timmar idag. Helt klart är att Dyneema tråden är överlägsen vajer vad det gäller friktion. Två av linorna som i och för sig hade ett par extra krökar gled inte lika lätt som de andra. Isär med roboten och ombyggnation vilken förhoppningsvis ger att jag imorgon får se en förbättring. Skrovet blev inte helt bra pga av byggarens misstag - tråkig historia. Det får duga tills jag ser vilken bärighet det har och om en roende robot gör att roddbåten blir instabil och kanske havererar med robot och allt.
Nu startar målning, slipning, spackling till jag är nöjd. Påminner om det tråkigaste av allt - renovering av gamla spröjsade fönster.

Nu är de sista bordet på plats. Det är nu man inser misstagen man begått. Vid fastsättningen av det tredje bordet härdade limmet i häcken innan jag insåg att det var på fel plats. Stor tvekan uppstod. Skulle jag bryta bort bordet och därmed få reparera två bord. Materialet är väl klent för reparation - bara 0,9 mm. Beslutet blev att låta det sitta kvar och försöka kompensera med övriga bord - mindre bra val. Det visade sig vid sättningen av sista bordet att det saknades 3-4 mm. Av restvirket skar jag ut en 4-5 mm bit som användes som breddning av bordet. Biten kortändslimmades till bordet. Vi får se hur pass hållbart det blir. Inte nöjd men det får duga. Det skall ju till spant på insidan. Kanske kan en mahognylist på ut och insidan hjälpa. Skall vara extra noga med passformen på spanten.

Härom dagen kunde jag inte behärska mig utan tog av skrovet från spanten för inspektion. Glad Packen hade gjort sin funktion och förhindrat att skrovet och spanten limmades ihop av överskottslim. Skrovet lossnade lätt. När skrovet ändå stod på bordet passade jag på att prova om roboten såg rimlig ut i förhållande till skrovet. De små nålarna som jag använder att hålla plankorna på plats kan inte rekommenderas i detta bygge. När jag trycker fast nålarna i spantens flygplansplywood händer det ofta att spetsen bockas - sophinken! De är säkert bättre om man enbart håller sig till balsa eller lind.

Nu har Dyneema linan kommit. Anges som 0,4 mm men egentligen lite rektangulär. Det spelar i mitt fall ingen roll. Linan är mycket mjuk och följsam men går tex inte att klippa med sax, trots en relativt nyköpt brodyrsax (för kläderna). Är inte heller lätt att skära med kniv. På förpackningen stod att hållfastheten var 35 kg (så den lär inte gå av). För att träda den genom små hål (0,65 mm) måste man göra den styv med lite CA-lim. Gör man en knut är knuten svår att få upp. Pillar man med en nål uppstår lätt att man pillar på linan och då uppstår en boll av myriader av småtrådar. Linan är ganska löst slagen. Den halkar lätt genom de nygjorda gallergrindarna och friktionen är minimal (vs vajer). Nu kan jag med lätthet dra i linorna och få önskade rörelser med mycket liten kraft. Nu är det ny väntan på fjädrarna för att få en uppfattning hur väl roboten fungerar i den modifierade varianten. På bilden saknas servot som styr höftrörelserna.

Va trevligt med alla bilder av mycket bra kvalitet från vårdoppat. De fyllde tyvärr nästan min dropbox men det var kul att se - så här på distans - alla för mig, nya båtar. Här på Öland är det ännu inte riktigt tid för sjösättning. Bortsett från påsken är här i huvudsak förhållandevis kallt med vindar från norr. Gräsmattan har fått sig ett par omgångar klippning men efter förra årets magnifika torka har vi stora partier med nya typer av ogräs som tycks ha överlevt torkan mycket bättre än gräs.

Roddbåten har fått sig ett par nya bord på tork. Roboten väntar fortfarande på de nya linorna från England men har nu fått ny linstyrning. För den ur förråden hittade 0,45 mm linan fungerar det bra med dessa nya "gallerpinnar" i höjd och sidled. Mycket mindre friktion än med vajer. Skall bli spännande att testa Dyneema linan när den kommer. Nya fjädrar är även beställda från Lesjöfors. Fjädrar är en gissningslek. Förhoppningsvis har de rätt styrka.
Bilden illusterar "kroppens" stöd under sittbrädan där linorna viker av mot servona och fjädrar. Dessa "gallerpinnar" bör tillåta ett mycket större slack i linorna än linhjul.
Ni verkar ha fått ett fint vårsoppa!