Ångdriven modell på "G"

Kontakt har erhållits från den tänkta skrovleverantören. De tyckte jag var oförskämd i tonen när jag påstod att har man en modell på hemsidan så bör den även vara tillgänglig för försäljning. Jag börjar ge upp. Har beställt ytterligare en ritning och börjar mentalt förbereda mig på att bygga från scratch.
Ytterligare virke har köpts och en ny kompassros har sett dagens ljus. Denna gång gjord av 1x1 mm´s lind som spritbetsats ebenhotzsvart och 1X10 mm´s lind plus en mittfisk av mahogny. Ny 1 mm´s mahogny har köpts från MBS RC hobby. Tycker dock att den väl ljus men jag tänker inte betsa den till en mörkare färg. Provmålning har gjorts med Eskaders Grundfiller som visade sig vara bra på att förhindra "träresning" och att betsen löses upp och flyter över den ljusa linden. Efter det att intarsian är lagd tejpas alltihop och vänds och bestryks med lim (Eskaders). På limmet läggs 1 mm´s plywood och alltihop läggs i press under natten. Där befinner sig processen nu. Imorgon hoppas jag att jag blir glad och att ytan kan målas med ett par lager av Grundfillern. Resultatet kan förhoppningsvis avnjutas på Sjöhistoriska.

www.conrad.se/?websale8=conrad-swe&pi=22...KEAQYAyABEgKB0PD_BwE

Jag behöver även ett gott råd hur att ansluta gasolen till brännaren. På gasoltuben sitter avstängningsventil och ut från den går en gummislang klädd med ett metaltrådsnät. Gummislangen har en YD på ca 6.7 mm och en ID på ca 3,2 mm. Ett 4 mm´s kopparrör går att pressa in men det skulle kännas bättre om det dessutom fanns någon form av slangklämma och en krage på röret så att röret efter ett tag glider ur och det uppstår ett gasläckage. Slangklämmor börjar ofta vid 8 mm. Hur har ni erfarna löst detta?

Inget nytt från skrovleverantören. Kanske på måndag då det bör vara arbetsdag i England. I avsaknad av skrov har tittat på ritningarna som jag beställde för länge sedan på en modell som heter Ruby launch och börjat fundera på att bygga själv. Finns det någon erfarenhet här på forumet av hur nära man bör ha trä och plywood till en ångpanna? Pannan borde ju bli ganska het när den gått ett tag (90-100 grader?) Färg, lim och även trä påverkas av värmen. Erfarenheter önskas!

Så var det nytt år. Pysselhörnan kom igång på nyårsdagen. Att hålen i bottenplattan inte skulle stämma till hundra procent var ju givet men med lite filande så kom delarna på på plats. Efter mer pyssel kom även cylindrarna på plats. Enskilt glider kolvarna lätt och fint men när alla är på plats är motståndet ganska stort. Nåväl - den fyrcylindriska ångmaskinen är nu färdig. Den får vänta på provkörningen då jag inte har tillgång till tryckluft här i Stockholm. Nu vidtar stora städningen efter allt svarvande, filande och slipande. Det är nu tid att börja putsa på ångpannan så den blir så blank den kan bli inför förgyllningen som är planlagd till att ske på Sjöhistoriska. Som lite omväxling skall jag ge mig på ett nytt försök med kompassros i intarsia. Denna gång med lite nya idéer.
Den lilla svarta grejen som sitter vid drivaxeln är givaren till varvtalsräknaren. Fjädrarna har till funktion att trycka cylindrarna mot underlaget.

Nu när julmaten sjunkit undan är det åter tid att bygga vidare på den blivande ångmaskinen. Svarven har fått jobba med tillverkning av cylindertopp resp botten. Kolv, vevstake och vevaxelfäste har blivit gjorda och utprovade. Ett antal vinkel och "T" -anslutningar har hårdlötts för att få fram resp föra bort ångan till cylindrarna. Det har varit en intressant erfarenhet att hårdlöda dessa relativt små detaljer. Silverlodet tränger fint in i fogen men flyter även ut runt omkring. En nybörjare, som jag, hade mycket svårt att anpassa mängden lod så det har blivit mycket att fila. Att röranslutningarna ser ut som ett virrvarr beror på att jag tänkte fel då jag borrade hålen för anslutningarna. De två "V-na" vänder ryggen till varandra vilket gör att det ena "V-et" driver framåt när det andra driver bakåt för att båda skall kunna kopplas till samma drivaxel. Det estetiska har här fått stå tillbaka. Kanske gör jag nya "V-n" när jag ser att ångmaskinen fungerar. När nu godset svalnat efter sista lödningen (kanske med hjälp av kallvatten) skall jag sätta ihop cylindrarna. Sen om borrningarna i bottenplattan stämmer när axelfästena skruvas på plats så kommer drivaxeln glida igenom lätt och fint. Hoppet är det sista som överger människan!
Gott slut och GOTT NYTT ÅR!